Är det värt det?

Just nu känns det inte som det. Just nu känns det som att det är lättare att glömma än att stå ut. Allt beror alldeles på vilka uppoffringar som kan göras. Om svaret är inga så måste jag glömma. Det här går bara inte.

Varför ska jag behöva må dåligt för att någon annan ska må bra?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0