Så otroligt ensamt

Jag trodde inte det skulle kännas så här. Jag trodde jag skulle tycka det var ganska mysigt att pyssla på här hemma själv. Men det är bara precis som vanligt, som när jag väntar på att han ska komma hem från träningarna varenda eviga dag. Fast det gör han inte. Och hur mycket man än försöker så kan man inte låta bli att känna sig utanför när man vet att han kommer ha jätteroligt i helgen och jag kommer ha det precis som vanligt. I mitt egna jävla helvete som vanligt. I mitt eget mörker fast helt helt utan ljus i fem dagar. Det kommer aldrig bli min tur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0